kartāvụ S. 1. Agent; Nominative, subject (gram.); author. f. കര്ത്ത്രി. — അപരാധ കര്ത്താവായി ഞാന് Vil. ആദ്യം കലശലക്കു കര്ത്താ ക്കന്മാര് MR. began the quarrel. 2. owner, lord, possessor. കുഴിക്കാണകര്ത്താവ് MR. etc. കത്തൃകര്ത്താവ് Lord of lords. 3. (also കര്ത്തന്, കത്തനാര്) a rank, chiefly of ഇടപ്രഭു.