kalaṇṇuγa T. M. C. Te. (√ കല്) To be mixed, agitated, turbid as water, embarrassed. ഗര്ഭം ക.. abortion, നീര് ക.. euph. to piss, ബുദ്ധിക. confusion. കണ്ണു രണ്ടും കല ങ്ങി Bhr. from fear, anger. തെളിഞ്ഞ കണ്ണുകള് ക'ന്നെന്തിന്നു KR. കലങ്ങി തെളിയുന്നതു നല്ലു prov. a good fight makes better friends. VN. കലങ്ങല് turbidity; നീര് കലങ്ങള്.(euph.) കലക്കുക, ക്കി a. v. To mix, esp. with water നീറ്റില് വളം ക. KU. പെരികച്ചാണകം ക ലക്കിയ വെള്ളം KR. അവള് ഉദരം കലക്കി നാള് Bhr. procured abortion. പാല്ക. V1. = കടയുക; അവനെ കലക്കികളഞ്ഞു confounded him. VN. കലക്കം turbidness, confusion, quarrel അ ട്ടെക്കു ക. നല്ലിഷ്ടം prov. കലക്കു muddy water. CV. അവളെ കുഞ്ഞികുട്ടികള് തന്നെ (ഗര്ഭം) കലക്കിച്ചു കളഞ്ഞു TR.